Sista-minuten-ändringar

En vecka kvar.

EN VECKA KVAR

EN VECKA KVAR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Om en vecka kommer En ohelig allians ut. För bara två veckor sedan hette boken fortfarande Adepten. Det var ett namn jag aldrig var riktigt nöjd med eftersom det inte kändes som det fångade vad boken handlar om, utan istället bara en karaktär i boken. Så när förläggaren mejlade och ville ändra till En ohelig allians hade jag inget emot det.

Det enda som var oturlig var att jag redan hade blivit intervjuad av Värnamo Nyheter och till dem sagt att boken kommer heta Adepten. Förhoppningsvis hittar alla läsare rätt.

Bara. En. Vecka. Kvar.

Den långa väntan (hur låter rösterna i ditt huvudet?)

Boken är klar.

Eller ja, jag är klar med själva boken. Denna veckan har den varit hos korrekturläsarna och nu är den skickad till själva inläsaren: Nadja Mirmiran. Nu ligger allt i hennes händer. Förutom texten har jag skickat en presentation om hur karaktärerna låter i mitt huvud. Snacka om en existentiell uppgift.

“Vad säger rösterna i ditt huvudet?” brukar ju annars vara en fråga för alla som råkar erkänna att de hör röster i huvudet, ingen brukar bry sig om hur de låter.

Erik låter som en mörkblå svepning och Isabella som det gula i en solnedgång. Typ. Jag skrev en karaktärsbeskrivning istället. Mirmiran har ju sin unika röst och hur en än försöker så har ens röst alltid en underliggande färg. Jag tror dock att hon kommer göra ett jättebra jobb och jag är superspänd på resultatet!

Vecka 39 kommer den ut.  37 dagar kvar (om den släpps på måndagen, vilket jag inte vet än).

Redigering pågår

Juli kommer gå i omskrivningarnas tecken och jag är jättetaggad på att få börja. Det är så mycket lättare när en har andra att jobba med för redigering ensam är supertrist.

Därför är det trevligt att jobba med några som gör detta för jämnan och vet hur en levererar konstruktiv kritik. Det jag har fått hittills har hjälpt mig att göra berättelsen bättre och mer intressant.

Jag vet också grejer som jag själv vill ändra i berättelsen och saker jag måste undersöka så det inte blir konstigt senare.  Tex har jag ytterligare en karaktär vars replik måste kontrolleras. En person reflekterar över hur svårt det är för lesbiska att dejta i Sunne.

Tack och lov för Google alltså. Där fick jag en behändig undersökning gjord av QX på hur HBTQ-vänlig Sveriges kommuner är. Sunne hamnar på plats 74 (av 138). Min hemkommun kom på plats 58 och redan där är det rätt svårt att dejta.

Medan jag har väntat på att redigeringen ska komma igång har jag skrivit tap-stories (eller ja, försökt) vilket är korta berättelser i sms-form. Storytel har nämligen gett ut en ny app “Stories by Storytel” där en kan läsa dessa gratis. Ingen av mina ligger i skrivandets stund uppe än, men de kommer. Däremot har två av mina kompisar fått ut några awesome berättelser: Pixie Flodhammar skrev Kollektivet Vargen och Garntjejen medan Eira Ekre har skrivit Fräscha samtal! Alla är helt gratis att läsa så passa på!

Fanfiction

Vid det här laget är det knappast någon hemlighet att jag ursprungligen kommer från fanfiction-världen. Fanfiction innebär att fans av en bok/film/serie tar de fiktiva karaktärerna från dessa verk och skriver ny berättelser om dem. Till exempel: vad skulle ha hänt om Harry Potter växte upp med sin gudfar Sirius Black istället för sin elaka morbror och moster? Eller hur skulle Sagan om Ringen ha utspelat sig om Frodo och Sam kom ut som ett romantiskt par?

Jag har skrivit Harry Potter-fanfiction i ungefär femton år.  Det har varit oerhört utvecklande och roligt och underbart. Jag har vänner över hela världen som jag har åkt och hälsat på och chattat med i timmar.

I början skrev jag på svenska (eftersom det var det enda språket jag kunde) men eftersom svenskan är ett relativt litet språk fick jag börja med engelska om jag ville ha några läsare. I början gick det … ehm rätt rejält åt helvete dåligt. Men jag träffade Nerys som gick med på att hjälpa mig och försökte rätta mina berättelser.

Något hon aldrig har förlåtit mig för.

För att minska hennes lidande blev jag till slut bättre och kunde skriva längre och mer invecklade historier. Efter ett tag blev jag relativt känd med tusentals läsare per kapitel.

Således tänkte jag dela med mig av min fanfiction statistik.

Jag har varit medlem på hemsidan fanfiction.net sen juli 2007. På den sidan har jag publicerat 18 olika berättelser.

Den kortaste är The Proposal på 1 275 ord och ni hittar under fliken Alster.

Den längsta är på 311 604 ord.

Totalt har jag skrivit 1 446 558 på fanfiction.net.

För att jämföra är ALLA Harry Potter-böckerna tillsammans 1 084 170 ord (på engelska).

Jag har alltså skrivit fler ord i Harry Potter-fanfiction än det finns ord i böckerna.

Därmed kan en nog säga att det var dags för mig att gå vidare i den litterära världen och skriva lite eget. Men de som kan sin Harry Potter kommer nog kunna hitta små hintar om varifrån jag kommer!

Kära Drakbok

I går natt, omkring klockan ett skrev jag en scen i avsnitt 7 där en karaktär äter tårta i personalrummet tillsammans med en minister. Vad pratar politiker om i fikarummet?

Antagligen samma sak som många andra gör: jobbet! Så jag slängde in en mening där ministern säger “Offentlig upphandling i all ära men ibland skulle jag bara vilja köpa en tårta som jag vet smakar gott.”

Sen kom jag på att jag inte visste om det faktiskt stämmer att regeringskansliet verkligen handlar fika genom offentlig upphandling. Därför frågade jag min kompis, statsvetaren och flugexperten Leo hur det låg till. Han var rätt säker på att jag hade rätt men för säkerhets skull vände han sig till en han kände som jobbar på regeringskanseliet. Och det var sant! Och något som var jobbigt för dem! Så då pratar de säkert om det i fikarummet!

Så i alla fall, det är historien om hur jag vände mig till regeringen för att se om EN mening i min bok funkade.